Årets första körkurs hölls idag i Jättendal. Själva träningen gick väll bra, men allt annat var rent ut sagt kaos.
Själva träningen gick ju bra, det var när vi skulle hem som det var liiiten värre. Vi var Fyra stycken, testade allt möjligt vi kom på för att få in henne i transporten men hon vägrade. Stegrade, hoppade, la sig ner och vägra gå. Efter mycket övertalande gick hon till slut in och stod hyftast på alla fyra benen utan att slänga sig fram och tillbaka allt för mycket.
Sen hinner vi bara någon mil ut på motorvägen innan pappa utbrister "Nej! Nu har vi punka med!", kollar bak och ser hur det ryker från hästtransporten, pappa saktar av och försöker hitta ett ställe att komma bort från all trafik. För att göra saken ännu värre ser jag hur däcket åker av och gnistor börjar slå. När pappa säger att det kan börja brinna om vi inte kommer av vägen snart trodde jag seriöst vi skulle dö, hade sån panik. Min ponny som är livrädd för transporter står där bak med fleectäcke och vinterpäls samt spån och hö på golvet, under henne slår det gnistor och vi är mitt ute efter motorvägen.
Hittade en skogskant att åka av på, pappa ringde runt och fråga om hjälp men ingen svarade samtidigt som jag satt och riktigt tröck i ponnyn godis för att hålla henne lugn (eller lugna mig själv, tror jag hade mer panik än vad hon hadde).
Efter ca en timme kom kusinerna Enström och hjälpte till att fixa däcket så vi kunde åka hemmåt.
När vi lastade ut fixade Bella en snygg avslutning genom att stegra och ramla baklänges ut ur transporten.
Hon mår bra nu, som tur är. Dock är vi alla helt slut. Jag skulle egentligen ut ikväll för första gången på evigheter men orkar inte. Känner bara för att gå och lägga mig.
En sak är då säkert - Detta var sista gången jag lastar den ponnyn.
.JPG)
.JPG)
