"Matilda! Det står en häst på gården!" Hör jag brorsan skrika från övervåningen igår kväll. Mamma och jag utbyter en blick - Linnson, idag igen.
Tar på mig jackan och åker mot rampen som är på altan (dvs jag går ut en annan väg så att jag slipper trappan).
Öppnar dörren och möts av två spetsade öron och ett busigt litet russ framför mig.
Han har då gått upp för rampen, över altan och ställt sig vid dörren till huset.
Var exakt som han sa "maattee, klockan är mycket. Vi borde ha kört nuu."
Kunde inte vara arg på han, som vanligt. Hur kan man vara arg på ponnyn om han rymmer från hagen för att gå och kolla vad matte gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar