Något är fel, jag känner det i hela kroppen. Finns ingen ork, kroppen lyder inte. Sömnen är dålig och smärtan är hög. Jag brukar inte klaga på hur ont jag har, det brukar jag faktiskt inte göra. Det har alltid känts fel att klaga på något som funnits där så länge. Jag brukar skämmas över att säga att jag har ont. Men nu känns allt bara för mycket (hah undra hur många gånger jag sagt det egentligen). Tankarna snurrar runt och kroppen hänger inte med. Vad är det som är fel?
Botoxet?
Det är två veckor sedan jag gjorde den andra botoxbehandlingen. Jag har fortfarande inte känt någon som helst skillnad i benet, förutom mer smärta. Det är nu (eller ja, när jag kommer in på tredje veckan egentligen) jag ska känna som mest effekt av botoxet. Som sagt har jag fortfarande inte kännt av något alls i benet, men under de senaste dagarna har hela min kropp börjat sagt ifrån mer och mer.
Bara mer smärta..
Smärtan har sedan behandlingen blivit mer när jag ställer mig upp, gör hastiga rörelser eller böjer mig framåt. Därför har jag, lite halvt omedvetet, undvikit att röra på mig, stå på det friska benet osv. Därför reagerade jag inte speciellt mycket när jag kände mig hängig först, tänkte att jag antingen var på väg att bli sjuk eller så är kroppen bara seg efter att ha varit still så pass mycket.
Kroppen säger ifrån
Men när jag igår skulle förflytta mig från rullsolen in i taxin efter att jag varit på praktiken kom jag knappt in i bilen. Det var en sån där "bussbil", lite högre så man får ta ett litet hopp för att ta sig in. Brukar inte alls vara några problem för mig. I vanliga fall tar jag tag i handtaget som brukar sitta vid taket, andra handen på sätet och så stöttar jag med mitt vänstra ben. Men igår när jag ställde mig upp vek sig bara benet, så fick kravla mig upp med armarna. Tänkte då att jag var trött. Hade suttit i rullsolen i åtta timmar, jobbat och varit igång. "Måste bara hem och vila".
Stallet gick inte bättre, fick till exempel inte upp selen på kroken eftersom jag knappt fick upp armarna när jag hade tygnd på dem (där började jag fundera vad det egentligen var fel på).
Igår kväll berättade jag för föräldrarna. Reaktiken var något i stil med "men är det inte botoxet du känner av då?".
Det blir värre
Idag kändes kroppen helt okej ändå, trots att jag knappt sovit något under natten. Var akutfall och massa patienter på kliniken så var i full gång hela dagen. Hann inte stanna upp och känna efter hur jag mådde och körde därför på med mina små uppdrag.
Satte mig på marken ett tag för att vila, finväder ute och det kändes bara bra att slappna av lite. Problemet kom när jag skulle upp i rullstolen igen. För jag kom verkligen inte upp. Försökte flera gånger på olika vis men hur jag än gjorde och hur mycket jag än försökte så kom jag inte upp. Slutade med att jag fick klättra upp på en lite mindre ställe först, sen upp i rullsolen så det inte blev lika "högt" hopp.
Har på de senaste tre-fyra åren inte alls haft problem med att klättra i och ur rullsolen, sträckt mig efter saker eller, som till exempel, klättra in i bilar.
Om det är botoxet eller inte vet jag inte. Men jag börjar bli fundersam. Hur det än är så har jag bestämt mig för att jag inte vill göra nästa botoxbehandling. Mått så jävla dåligt sen den förra behandlingen och har fortfarande inte sett något resultat. Känns bara onödigt att utsätta kroppen för massa gifter.