Träffade Anna, tjejen med samma sjukdom som mig, idag i Stockholm. Vi satt större delen av tiden på ett fik och pratade om hur livet var, skrattade åt allt skit som varit på sjukhuset/hänt med sjukdomen och bara pratade. Otroligt skönt att ha någon att prata med som känner exakt lika som en själv. Annars är det liksom "åh jag är så ensam bara jag som känner så här. Ingen vet hur jag tänker och känner". Sen träffar man någon med samma sjukdom och liksom woow! Det finns faktiskt en människa som varit med om nästan samma sak som mig, kännt lika och upplevt samma saker.
Anna fick sin diagnos i höstas, så hon har haft sin CRPS betydligen mycket kortare tid än mig som har haft det sedan 2006-2007 någon gång. Hon bor i närheten av Stockholm och har fått expert hjälp rätt snabbt och är på smärtcentrum en gång i veckan för att träna och göra olika behandlingar. Jag som bor några län ifrån Karolinska får ju vänta några månader inför varje gång, haha. ._.
Tjejen jag träffade hade tidigare sitt vänstra ben mot magen, precis som jag har. Fast har kunnat jobbat ut benet hyfsat mycket. Dock har CRPS'et spridit sig så hon har det nu i heela kroppen. Hon rullar rullsolen själv trots smärtan (vilket jag är riktigt imponerad över), men ja. Hon har smärta i hela kroppen. Lider med tjejen, sitter ju själv här och klagar på att ha smärta i "bara" ett ben.
Var kul att träffa henne en lite längre tid och hinna prata riktigt för en gångs skull. Annars har vi ju bara hunnit ses en snabbis på sjukhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar