Vad hände?
Jo, vi körde som planerat på åkern. Skrittade runt med ett däck bakom vagnen och allt gick finfint. Efter nästan precis två varv (alldeles i kurvan innan utgången från banan är) hoppar det fram en lös hund från snödrivan. Jag hann knappt reagera innan jag låg där på marken och såg hur Linnson gjort en tvärvändning, välte vagnen och skenar iväg åt motsatt håll. Ringde mamma i ren panik och skrek på henne att komma dit.
Mina tankar gick tillbaka till den gången vagnen välte med Bella och hon skärde upp benet rejält. Var så (förlåt för starka ord) jävla rädd att Linnson skulle ha gjort illa sig, nu såhär precis innan tävlings säsongen och allt.
Hundägaren kom efter ett tag och fångade in sin hund, hon gick också iväg längst vägen och försökte få tag på Linnson medan mamma kom från andra hållet. Själv satt jag kvar där på backen, kommer ju ingen vart utan rullstolen så kändes rätt hopplöst att försöka krypa iväg i snön och leta hästen.
Tur i oturen hade Linnson stannat i skogskanten och stod still där när de hunnit ikapp han.
Efter ca 10 minuter, som kändes som en hel evighet, kom de tillbaka men en otroligt skärrad och rädd liten ponny. Häst och vagn var oskadda så hoppade upp igen och tänkte köra något varv till så han skulle få lugna ner sig.
... Fast det gick ju som det gick. Han var på väg att kuta så fort han hörde eller såg något, stressad och vägrade låta mig ta kommandot. När han tog bettet och var nära att springa rakt in i mammas bil bestämde vi oss för att köra hem han istället, ingen ide att riskera att samma sak händer igen. Mamma fick leda hem han och ha lite "pepptalk" så han lugnade sig lite.
Är fortfarande i något slags shock läge. Linnson är inte alls den typen som blir rädd för saker eller sticker iväg. Har aldrig sett han så rädd någon gång. Som tur är gjorde han inte illa sig. Hoppas nu bara att han inte kommer vara lika rädd nästa gång vi selar på ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar